Framtiden ser ljus ut
9/9-1939
Allting börjar äntligen att gå bra, under en lång period, för första gången på väldigt länge. Jag lyckades hitta en glasmästare som kunde laga skyltfönstret ganska snabbt. Dock för en väldigt hög summa pengar. Men det var ändå väldigt mycket värt det. Jag vägrar att jämföras med de lortiga judarna som orsakat skada på vårat fina Tyskland. Så nu har bageriet fått nya skyltfönster och när jag ändå höll på så passade jag att fräscha upp inredningen, med tapeter och sånna saker, den har ju ändå funnits där sen jag köpte det för 20 år sedan. Att det gått så snabbt ändå, jag tyckte att det var nyss som jag kom in till bageriet för första gången och fick se all smuts och lort som fanns där. Men tydligen har det gått 20 år redan.
Apropå gamla tider så har jag en känsla av att landet Tyskland äntligen kommer att bli det stora landet Tyskland igen, redan för några år sedan när Hitler förbjöd de andra riksdags partierna förstod jag att något stort någongång skulle hända. Och nu har det hänt, för bara några månader sedan återtog Tyskland de länder och delar av länder som vi förlorade efter världskriget. Han verkar inte heller vilja ge sig, för att nu i början av September anföll den tyska armén Polen, som att bevisa att vi inte var nöjd och vill ha mer. Dock så verkar Polen ha en halvstark armé och har gett lite motstånd mot oss. Men Tyskland under ledning av Nazisterna är inte de första som ger sig, så jag skulle tro att Polen av under Tysklands styre i skrivande stund.
Däremot har de andra länderna i Europa vaknat nu och det verkar som att de har större och starkare arméer än Polen och det har. Vilket känns konstigt eftersom att de andra länderna inte har något att göra med vad vi i Tyskland vill ha. Men om det nu skulle bli ett till stort världskrig, så är jag 100% säker på att Tyskland kommer att gå vinnande ur kriget och på så sätt få ännu mera länder och marker att erövra och styra över.
Jag kan däremot inte vara med och tjäna det fina Tyskland vid armén. Eftersom mina axelband har börjat att krångla igen. Ända sedan jag var liten och hjälpte far vid hans jobb och ramlade och landade hårt på axeln, så har jag till och från haft outhärdlig smärta. Det har gjort att jag måste stå över vissa saker och olyckligtvis även att jag inte kan vara med och kriga.