Sorgens dag
Söndag 27 februari 1933
27 februari, den sorgsnaste dagen på hela året. Det var idag för prick 4 år sedan som jag hittade min katt Bruno död på den lilla stentrappan utanför dörren på mitt hus. Ända sedan den dagen har jag varje år den 27 februari begett mig till sjön här intill staden för att hedra och sörja den bästa katten i hela världen. Och när jag skulle gå dit idag så mötte jag Karla Funke som berättade en chockerande nyhet för mig. Hon berättade att riksdagshuset stod i lågor. Jag blev jätteförvånad men försökte att inte tänka på det så mycket, för den här dagen ska ändå vara till minne av Bruno och ingenting annat.
När jag, lite senare, kom fram till den nu frysta sjön med sina magiskt snötäckta träd runtom sig, gjorde jag mina vanliga rutiner som jag alltid gör den här dagen. Tänder ett ljus och äter Brunos favoritmat, köttbullar och spaghetti. Sedan begav jag mig hem nästan direkt.
Senare mot kvällen kom jag hem och då började jag direkt luska fram lite information om vad det var som hade hänt i Berlin. Efter många samtal med grannar och andra här i staden, fick jag reda på att det troligtvis var en kommunist med namn Marinus van Der Lubbe som anlagt branden. Många som jag pratade med var väldigt arga och upprörda över vad han hade gjort och de vill helst att han ska straffas med döden. Vi får väl se vad som händer. Ärligt talat så bryr jag mig inte så mycket, för det ända jag kan tänka på är lilla Bruno och hur fin han var med sina stora, gula ögon och hans fluffiga, bruna päls.