soffeniob.blogg.se

Idag när jag vaknade den 24 oktober, 1932, så mindes jag hur det var för 3 år sen. Det var då den stora depressionen började. Det var också då mina aktier började sjunka i värde. Den dag idag så har jag fått en son.  Sonen skriker hela tiden och det gör mig ännu mer stressad när jag vet att mina aktier fortfarande kraschar och går ner i värde. Jag har fortfarande väldigt mycket pengar kvar, men fortsätter det så här måste vi hitta en lösning. Som tur är så har jag en del pengar gömd under madrassen, så vi klarar oss nog en stund till om inte fabriken måste stängas ner. Det vi kan spara på just nu är ju maten, så jag har gett stränga besked till frugan att det är bara potatis och bruna bönor till middag. Aldrig att jag slutar äta på restaurant vildsvinet, på grund av börskraschen. Det konstiga just nu är att bara för att det har vart en börskrasch, så tror mina anställda att dom bara kan ta det lugnt och lata sig. Min vandring på två timmar idag tog en timme extra, för att jag fick säga åt så många. Det värsta var när jag gick fram till han som tar hand om förpackningen för sockret. Han satt bara på en stol och rulla tummarna. När jag frågade han varför så svara han med en kaxig attityd och sa att ”det skiter jag i”. Det tog ett tag för oss att bestämma vad barnet skulle heta men vi kom fram till att han skulle heta Reinhard. Jag tycker att Reinhard verkar svag och ynklig, för att han bara skriker hela tiden. Frågan är om han kommer att vara rätt man att ta över min fabrik, om börskraschen löser sig. När han blir gammal nog måste jag säga till Astrid att han måste bli stark och kunnig nog att ta över fabriken. Medans den stora depressionen håller på så är det jätte många som är ute på gatorna och demonstrerar för vem som ska led landet. En favorit är såklart Adolf hitler. Jag vet inte hur folk kan vara så fascinerad av denna mannen då det verkar som han är lite smått galen också har han en skit ful mustasch. De yngre killarna verkar vara mest fascinerad, för att det springer jätte många av dom på gatorna och försöker att säga åt alla att rösta på han. Han verkar inte som den vänligaste mannen, för att han har varit i fängelse också, så jag tycker att befolkningen är väldigt blåögda. Han där Adolf verkar vara lite smått mot alla som inte ser ut som en vanlig tysk. Skitsamma hur folk ser ut, bara dom kan jobba är det lugnt.