Falska förhoppningar
25/7-1923
Idag fick jag min lön från jobbet. Som jag tidigare skrev så är inte fabriksarbetare ett drömjobb, men just nu är det de ända jag kan göra för att tjäna pengar och försörja mig på. Mig, min lillasyster och morfar såklart. Det är oftast en väldigt liten summa jag tjänar, men min lön idag hade konstigt nog ändrats… Jag hade fått en HÖGRE lön än vanligtvis. Det är ingen revolution direkt, inte på långa vägar. Men kanske börjar det här landet komma någon vart. Glad som jag var så stannade jag på Zimt bullen på väg från arbetet. Jag hade ju ändå mer pengar än vanligtvis så jag kunde lika gärna fira genom att köpa lite gott bröd att ta med mig hem. Zimt bullen är inte bara det enda utan också det bästa konditoriet här i stan. Ägaren till bageriet heter Gothard Fischer och är väldigt egenkär, men han är en fantastisk konditor!
När jag hade kommit till bageriet och skulle köpa mitt bröd så märkte jag att Fischer var väldigt nedstämd. Jag frågade om något hade hänt och till svar gav han mig en tidning. Rubriken var ”oroväckande inflation i Tyskland”. Det var ett stycke där journalisten Nadja Fyhr hade intervjuat några personer. Jag läste inte så mycket av det utan frågade bara Fischer vad inflation betydde. Han sa att pengarnas värde sjunker och blir mer värdelösa efter varje dag. Tydligen räckte hela min lön till ungefär tre bröd och lite mjölk… idag! Imorgon kanske det inte skulle gå att handla för dom alls. Så jag tog beslutet att köpa upp mat och sådant för hela min lön. Sedan gick jag hem för att läsa den där tidningen ordentligt. Med ett sämre humör än tidigare.