Från toppen till botten
Onsdag 3 juli 1923
Varför ska detta hända just nu, varför? När saker och ting äntligen börjar gå bra i livet igen, så inträffar denna katastrof, och allt tack vare Versaillesfreden och det stora skadeståndet.
De senaste 4 åren har jag försökt bygga upp mitt liv igen och skaffat mig mer pengar, och när det sedan gick som bäst så inträffade något förfärligt. Helt plötsligt, utan förvarning så blev alla pengar som jag kämpat för, värda noll. En hyperinflation har inträffat!
Jag var på en intervju med Adela von Meyer för ungefär en vecka sedan där hon berättade att hon hade lite information om att de skulle trycka nya sedlar för att betala av skadeståndet. Så fort jag hörde det, steg paniken i min kropp för då insåg jag att om de trycker mer pengar så kommer ju pengarna minska i värde.
Så så fort jag kom hem den dagen, tog jag mina pengar och begav mig direkt till affären för att köpa upp dem på så många nödvändiga saker som möjligt innan de förlorade allt sitt värde. Jag hade råd att köpa några brödlimpor från Zimt Bullen och lite annan mat från stadens speceributik. Men mer än så räckte det inte till, och nu när inflationen har inträffat, en vecka senare, så har jag inte så mycket kvar av det jag köpte tidigare i veckan. Det betyder att jag kan bli utan mat i gud vet hur lång tid.
Om man ska se det från den ljusa sidan så är det att jag inte har förlorat mitt jobb, till skillnad från många andra. Hyperinflationen har gjort så att många företag har gått i konkurs vilket har lett till att många människor har blivit arbetslösa. Men staden behöver ju bli informerad på något sätt så därför har tidningsföretaget fått pengar av staten så att vi fortfarande kan hålla oss vid liv. På så sätt får jag en liten lön varje månad, men den räcker inte till någonting eftersom att en skottkärra full med pengar knappast räcker till en bit bröd. Jag får härda ut och överleva på det lilla jag har tills vidare.