Har aldrig varit så här lycklig!
Idag är det 28 juni 1919. Dagen är kommen! Är så lycklig. Det är fred och första världskriget är slut. Har haft det så tufft. Mannen gick bort och trots att det har varit krig så har jag försökt hållt min fabrik igång. Jag tillverkar krigsmateriel så det är viktigt att kunna leverera det i tid till dom som behöver de. När Versaillesfreden kom så blev jag tårögd av lycka eftersom vi även blev drabbade av kriget. Lättnad över att jag kommer kunna ha mitt hus utan att nått kraschar över de. Behöver inte vara orolig över min dotter medans jag är i väg och arbetar.
29 juni 1919
Det var en hemskt vacker dag idag. Jag vaknade lite senare en vad jag brukar och gick ner för att ta en kaffe. Inte ofta jag får sovmorgon nu för tiden. När jag hade fått min kopp kaffe satte jag mig i en fåtölj och tittade ut genom fönstret. Det är strålande väder och ser min dotter leka ute med en granne nere på gatan. Albertina kommer in i köket och kollar på mig. Hon fråga varför jag var så lycklig. Jag stod och tänkte för mig själv. Hur kan man inte vara lycklig då när ett sånt här stort krig är slut. Man kan äntligen vara ute och min dotter kan få leka och inte behöva vara låst i huset. Hur kan det bli dåligt nu? Har liksom min älskade vän nära också.