Motgång efter motgång
Fredag 22 november 1929
Existerar ens lycka eller är det bara jag som aldrig upplever det. De senaste åren har det inte varit något annat än motgångar och nu, när jag äntligen trodde att det skulle bli bättre, så skiter sig allting igen.
1929, året som skulle bli mitt år. Jag skulle skriva färdigt min bok och komma ut för allmänheten som homosexuell. Jag orkar inte mer, varför kan det aldrig gå som vill. Först skadeståndet, sen hyperinflationen och nu börskrasch. Låt mig leva ett lyckligt liv utan en massa krångel!
För ungefär en månad sen fick jag reda på den hemska nyheten. Börsen i Amerika hade drastiskt börjat gå neråt. Jag hade det redan dåligt på grund av inflationen och nu när börskraschen inträffat så ligger jag nere på noll. Jag har inga pengar och det är bara en tidsfråga innan jag förlorar mitt jobb.
Börskraschen i Amerika försämrade inte bara livet för amerikanerna, utan även för Tyskland och andra europeiska länder. Den stora ekonomiska krisen och arbetslösheten i Amerika som då inträffade, spred sig även till Tyskland vilket nu har gjort så att 30-40% av Tysklands befolkning är arbetslösa. Men som tur var så har jag kvar mitt jobb, än så länge i alla fall.
Det ända positiva i detta är väl att den ekonomiska krisen inte kommer påverka mitt skrivande av boken, som jag nu påbörjat, och inte heller mina planer på att komma ut, men när jag äntligen trodde att livet skulle gå bra, så ska det såklart inträffa en motgång. Alltid. Men jag har ändå haft tur med mitt jobb, för jättemånga som jag känner här i Northeim har förlorat sina jobb på grund av detta bl.a. Matilda Van Der Woodsen, min bästa vän. Och på tal om henne så berättade jag min hemlighet för henne tidigare här i veckan. Hon tog det jättebra och stöttar mig i allt detta. Nu hoppas jag bara att alla andra som jag berättar det för kommer ta det lika bra.